Bibeln

Om Bibeln kan man skriva hur mycket som helst. Angående Nya Testamentet nöjer jag mig med att inledningsvis konstatera att evangelierna är skrivna år 60 - 90 efter Kristus.

Därmed är de äldre och betydligt säkrare än till exempel det så kallade Judasevangeliet som har gett upphov till en del spekulationer. Dessutom faller också teorierna i Dan Browns bok, Da Vinci koden.

Den historiska utvecklingen i den första kristna församlingen talar också för evangeliernas äkthet:

" Lärjungarna hade inget annat än kritik, utfrysning och martyrskap att vinna. De hade avgjort inget att vinna ekonomiskt. Om det hade påverkat dem, skulle det ha utgjort ett tryck på dem att hålla tyst, att förneka Jesus, att tona ner honom att till och med glömma bort att de hade träffat honom över huvud taget - men eftersom de var hederliga förkunnade de vad de såg fast det innebar lidande och död."

(Ur Strobels bok, Fallet Jesus)

Bibelns inre samstämmighet.

Bibeln är unik med att avsnitt i olika delar som skrevs under olika tillfällen mer eller mindre tydligt kan beskriva samma sak Avsnitt i Gamla Testamentet kan beskriva händelser kring Jesus och även andra händelser längre fram. Avsnitt i Nya Testamentet kan också beskriva händelser som kommer att ske senare. Än om beskrivningen av en händelse verkar svårtolkad när man läser om händelsen som blickar framåt, profetian, klarnar de ändå när man ser själva händelsen och ser bilden, profetian, i ljuset av vad som sedan verkligen hände.
Dessa bilder eller profetior är av en sådan omfattning och detaljrikedom att det är näst intill omöjligt att ge dem en naturlig förklaring utan det enda rimliga är att en allsmäktig Gud inspirerade folk att skriva bilder av händelser som Han visste skulle komma.

Exempel på samstämmighet

Herodes barnamord i Betlehem.

JEREMIA Kap 31 Vers 15 - 17 Så säger Herren: Ett rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Det är Rakel som begråter sina barn, hon vill inte låta trösta sig i sorgen över att hennes barn inte mer är till. Men så säger Herren: Hör upp med din högljudda gråt, och låt dina ögon inte mer fälla tårar, ty ditt verk skall få sin lön, säger Herren, och de skall vända tillbaka från sina fienders land. Ja, det finns ett hopp för din framtid, säger Herren. Dina barn skall vända tillbaka till sitt land. Skrevs ungefär 600 f. Kr.

EVANGELIET ENLIGT MATTEUS Kap 2 Vers 13 - 18 När de hade gett sig av, visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son. När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna, blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Ett rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer. Skrevs ungefär 65 - 70 e. Kr.

Jesu ödmjuka intåg i Jerusalem.

SAKARJA Kap 9 Vers 9 - 10 Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle. Så skall jag utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem; ja, stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herradöme skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens ändar. Skrevs ungefär 500 f. Kr

EVANGELIET ENLIGT MATTEUS Kap 21 Vers 1 - 9 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något, skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dottern Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” Skrevs ungefär 65 - 70 e. Kr.

Långfredagen - Jesu död.

JESAJA Kap 53 Vers 1 - 12 Men vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar? Han sköt upp som en ringa telning inför honom, som ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring. När vi såg på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom. Han var som en för vilken man döljer sitt ansikte, så föraktad att vi höll honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom. Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och inte öppnade sin mun, lik ett lamm som förs bort att slaktas, och lik ett får som är tyst inför dem som klipper det - ja, han öppnade inte sin mun. Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte tänker på detta? Ja, han rycktes bort från de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom. Och bland de ogudaktiga fick han sin grav - bland de rika kom han först när han var död - fastän han ingen orätt hade gjort, och fastän svek inte fanns i hans mun. Det behagade Herren att slå honom med sjukdom: om hans liv så blev ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och Herrens vilja skulle genom honom ha framgång. Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bli mättad. Genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, genom att han bär deras missgärningar. Därför skall jag tilldela honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna. Skrevs ungefär 650 f. Kr.

EVANGELIET ENLIGT MATTEUS Kap 27 Vers 32 - 56 På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. När de hade korsfäst honom, delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung. Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar - hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.” Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.” På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom. Jesu död Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?). Några som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra: ”Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.” Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedaios söner. Skrevs ungefär 65 - 70 e. Kr.